Det är nedräkning till två års dagen.

Av min älskades bortgång.

Ljuset i mitt liv, mittpunkten i min tillvaro, skälet till mitt liv och min livskamrat för så få underbara år.

Så många timmar av tanke och vånda över min oförmåga att hjälpa dig min älskade, så många bittra tårar som jag har fällt utan att det kan övervinna dödens kalla och slutgiltiga grepp.

Allt du betydde och var för mig är nu borta för evigt, kvar står jag ensam, utan hopp och utan den kärlek som du gav mig utan tvekan.

Vad jag ska göra med mitt liv är det jag mest tänker på.
Det känns ofantligt tomt på innehåll och otroligt meningslöst att leva det och ändå så vaknar jag varje morgon och tänker att det kanske ändrar sig idag, varje kväll tänker jag, inte idag heller.
Innan sömnen kväver mig så funderar jag återigen på hur skönt det vore att inte vakna upp på morgonen.

Jag älskar dig och saknar dig så mycket min fantastiska fru.

Sista uppdateringen och slutet på denna blogg.
Vid det här laget så vet majoriteten av er att att min älskade älskade Pia gick bort den 27 oktober, det gick väldigt fort dom sista dagarna och det är nog den enda trösten i hela denna hemska tid.
Jag tror inte heller att Pia led speciellt mycket på slutet tack vare bra smärtlindring och hjälp från den fantastiska personalen på Avd 2, dessutom så fick jag och Pia frekventa besök från dom underbara människorna på ASIH.

Jag spenderade sista natten tillsammans med Pia i hennes rum på Handens Sjukhus och fick därmed dela hennes sista ögonblick på denna jord.
Dom makalösa människor som jobbade den morgonen och tog hand om min skatt och gjorde henne och rummet så vackert att jag trodde det var en dröm när jag hade hämtat svärfar för en möjlighet att ta ett sista farväl.
Blommor och ljus på bordet, en vacker liten blomma i händerna på min Älskade och framför allt och det som jag tror störde Pia mest, hennes hår var borstat och ordnat så vackert.

(Jag kan på begäran skicka denna bild, jag vill inte bara lägga upp den hur som helst det känns väldigt fel. Maila eller ring mig så ordnar jag det.)

Begravningen skede i Stefanskyrkan för några dagar seden och det är egentligen därför denna sista uppdatering görs, det finns ett antal bilder som jag vill dela med mig av och därför kommer att lägga upp här och på min Facebook sida. Anders Lundman

Tack alla ni som genom dessa månader har varit mitt och Pias stöd och tröst.

Farväl min älskade skatt, du gjorde mig till en hel människa och den tid vi delade var den utan tvekan bästa i mitt liv. Jag har förstått på kommentarer efter din bortgång att även du tydligen blev en annorlunda människa tillsammans med mig, jag är så oändligt lycklig över detta.


Speciellt tack, återigen, till ASIH och Avd 2, Handens sjukhus, inte bara för vård och omsorg. Utan mest av allt tack till er som människor, ni var så fantastiska att jag inte kan hitta lämpliga superlativ för att beskriva det.

För mig återstår nu att på något sätt försöka hitta tillbaka till livet, inte minst för Pias skull men även för släkt och vänners skull. Jag ser ärligt talat inte fram emot det men vet att jag skulle få en avhyvling om jag inte gjorde det.

Vi har ätit..

Fläskytterfillé med champinjonsås och ris, kan meddela att det bara var onnyttigheter i såsen. Men det gick ner med stor entusiasm.

Snart kommer näringsdroppet och då blir det extra näring.

Efter en god natts sömn

För oss båda så verkar det ändå som om vi har lite mer att ta igen. Min älskade verkar ha kommit över det jobbigaste och vi har återigen hittat rytmen i smärtlindringen. Jag tror att det faktum att jag kan ge den första delen av den har hjälpt till väldigt mycket.

Natten har varit jobbig, men...

Lite grann tack vare det så har jag blivit befordrad från vanlig anhörig till medhjälpare.

Jag får nu ge min älskling en smärtstillande spruta när det behövs, inte nog med att det känns fantastiskt för mig att kunna hjälpa till när det gör ont, jag hoppas och tror att det kan vara en lugnande faktor.
Jag kan ju ge den hjälp som behövs, när det behövs och skulle det behövas mer så är det ju bara att ringa dessa sagolika änglar på ASIH..

Har visst glömt att rapportera

Från dagens besök på karolinska, det gick på den tid det skulle och på vägen hem så tittade vi in som hastigast hos svärfar, han blev omåttligt glad över att se sin avgudade skatt.

Min älskling mår faktiskt riktigt bra vi åt lite grann när vi kom hem och det verkar som om det inte har varit några riktiga biverkningar ännu, förhoppningsvis så kan dom hålla sig till eventuellt håravfall.

Har varit en lite stökig natt och morgon

Sannolikt beroende på den nya Cytostatikan och den lite omvälvande tiden som har varit. Det har varit några nätter nu med vaknande och ganska höga smärttoppar.

Vi ska snart in för den andra delen av behandlingen som då ska ta ca 45 minuter, så vi får se när vi kommer hem.

Vi återigen passa på att berömma, prisa och hylla ASIH här i handen, utan er skulle vi aldrig klara oss.