Då var vi hemma igen...

Precis innanför dörren startar kräkningarna, tyvärr. Dessutom så har min skatt rejält ont trots förebyggande smärtlindring, nu vet vi ju hur det kommer att bli. Tyvärr så hjälpte inte den vetskapen hela vägen denna gång.


Nåja det är hjälp på väg via ASIH, dessa räddande änglar som vi inte nog kan prisa.

Tack för att ni finns....

I morgon ska vi iväg och få blod på Haninge sjukhus, fantastiskt vad allt fungerar bra i den här kommunen.

Frukost med filmjölk och medicin...

Samt nedsmulat hårdbröd, i alla fall hälften som är nyttigt resten behövs bara.

Nu åker vi snart in till Radiumhemmet för den 4:e kuren och vi känner oss nog båda ganska lättare över att den här natten är över och vi får ta tag i dagen.

I morgon är det dags igen..

Den 4:e och kanske, kanske sista kuren, vi har en tid för röntgen den 9/6 och sedan läkarbesök dagen efter.

Vet inte riktigt vem av oss som är mest nervös och orolig jag eller min älskade skatt, misstänker att det är jag, hoppas att kuren i morgon verkligen blir av, allt hänger på vad blodprovet som togs i fredags visar, är det allt för låga värden så måste dom ge en blodtransfusion och då tar det några dagar med nya prover innan det är dags.

Men det får vi inte veta förrän vid 7-8 imorgon bitti.

Så alla ni som kan ge blod, gör det, länk finns till höger -->

Hmmm, sovdag idag igen..

Vi diskuterade lite om det förhoppningsvis blir så att när kuren drar igång och det finns mer för smärtlindringen att ta hand om, så minskar tröttheten. Nu är det här bara våra egna omedicinska spekulationer så vi får se.

Nåja det gick att äta lite i alla fall, filmjölk med en nedsmulad hårdbrödbit. Får se om jag kan sno ihop en middag som faller min älskade i smaken.

Precis som inför förra kuren..

Så har kräkningarna börjat tidigt, fan vet vad det beror på, normalt så ska dom inte börja förrän kuren har börjat antar att det är den där individuella faktorn som spelar in.

Nåja, det bara gör det lite mer speciellt, som allting annat..

Ska jag eller ska jag inte?

Väcka min älskade? Kan inte riktigt bestämma mig, men jag tror det, ska i alla fall ha en kopp kaffe, kanske kan få sällskap då.

Högre grundos av smärtstillande inför nästa kur..

Ger högre trötthet, men fördelen verkar vara att det inte behövs lika mycket av den extra smärtlindringen. Vi får se hur det blir när vi ska få nästa kur på måndag, håll tummarna.

Haloumi fortsätter att vara favoriten, verkar som om vi båda har fallit hals över huvud för det, tillsammans med stekt tomat och lite färsk hackad basilika så är det verkligen smarrigt.

På måndag är det sista kuren innan röntgen och läkarbesök i nästa vecka, så håll tummarna nu alla som läser det här.

Det regnar idag..

Är det inte typiskt, jag hade tänkt att vi skulle kunna gå ut och ta en promenad med vårt nya hjälmedel.
Men det kommer inte att fungera, mest för att när det blir lite svalar så får min älskade obehagliga känslor i fingrar och ansiktet, en biverkning av medicinen.

Nåja vi får hoppas att lördag och söndag blir bättre.

Vi har blivit med Rullator

Så nu kan vi ta lite promenader och få både frisk luft och motion, tror att både jag och min älskade kan behöva det. Hoppas nu att inte vädret sätter för många käppar i hjulen

Nu vet jag var sömnigheten kom ifrån..

Det har åskat riktigt ordentligt här i Haninge och just nu så är det en fantastisk regnbåge bort mot väg 73.
Undrar om jag ska gå bort dit och leta efter guldet vid regnbågens slut?

Sova på eftermiddagen är inte helt fel..

Fast ibland kan det bli lite många timmar, för oss båda. Vi snarkade ikapp i nästan 3 timmar.

Min skatt ska få en rullator så vi kan komma ut lite mer och röra oss, men även för att kunna följa med och t ex handla. Med den med så kan hon ju bara slå sig ner var som helst och vila, behövs inga bänkar eller stolar, skitpraktiskt.

Hela påsen med...

Näringsdropp har gått åt under natten, hurra, det betyder runt 1100 kcal. Det behövs, även om min skatt inte har rasat som i början, så har hon inte gått upp i vikt.
Den är nog runt en 51-52 kg just nu, ingen höjdarvikt men den håller sig stabil.

Jag kan ibland få lite dåligt samvete över vi gör allt för att vikten ska gå UPP och inte som alla andra få ner den till varje pris, men det går snabbt över.

Det fungerade...

Kestine, hipp hipp hurra, klådan är borta. I alla fall för stunden.

Vi verkar ha fått en ny biverkning av cytostatikan...

Klåda "inne i" händer och fötter, kruxet med det är ju att det inte går att klia bort utan att förstöra huden. Vi provar med en standard allergitablett innan vi försöker att få en starkare allergitablett.

Hoppas att det hjälper så att det går att sova inatt.

Får inte glömma min sida...

Måste ju även hylla min Far och min kära styvmor, deras hjälp i det tysta är värd så mycket att det nästan gör ont att tänka på det.

Tack!

Jag har en svärfar som är helt fantastisk.

Eftersom han är 84 år och har problem med bla knäna, så tycker han att han inte kan hjälpa sin älskade dotter så som han vill.

Vad gör han då? Jo han ställer sig och bakar bullar och sockerkaka, inte nog med det, det smakar fantastiskt gott.

All heder åt dig kära svärfar.

Återigen har en liten sak så betytt mycket.

Vår lilla åktur var väldigt lyckad och trots en ordentlig trötthet nu när vi kom hem så verkar allt ha gått strålande.

Ser fram emot nästa tur i lugn och ro.

Vi ska ut och lufta oss...

Idag verkar det att bli en riktigt bra dag, vi ska ta en tur med bilen till affären och se oss omkring, håll tummarna att allt går bra.

Frukost!

Det var ett tag sedan nu, man idag var det dags igen för filmjölk och en nedsmulad hård macka. Livet börjar, i små, små steg återkomma efter den här kuren.

Mat igen...

Det kan väl snart anses bli en vana det här med att äta. Vilket är fullständigt fantastiskt, livet på den punkten börjar återgå till nästan normala.
Nu ska vi bara försöka få min skatt att börja komma ut också. Helst innan nästa kur drar igång.

Ätandet börjar så smått komma igång igen

Speciellt gott och lätt verkar det vara att äta Haloumi, konstigt vad lite som kan göra en dag speciell.

Ge Blod!

Det här har jag alldeles glömt bort att skriva om. Om ni kan och vill så ge blod, jag har nog aldrig riktigt förstått hur viktigt det förrän nu.

Med tanke på hur viktigt det har visat sig för min skatt att ibland få ett par påsar blod så kan det inte nog göras reklam för det.
När cytostatika behandlingen ges så är en av dom cellgrupper, förutom tumören då, som tar stryk är benmärgen och där tillverkas som bekant röda blodkroppar bla.

Väldigt många cancersjuka behöver ett tillskott av blod innan behandling, för att inte tala om under och efter operationer.

Nu vet ni det också :)

Kommer efter hand att..

Lägga upp lite länkar till diverse intressanta och roliga saker, dom dyker upp till höger på sidan längst upp.

Fösta sidan på DN..

Påstår att SOS Alarms ägare kräver högre vinst och att det antagligen tvingar fram nedskärningar av personal, BRA jobbat där SOS Alarm.

Kunde väl knappast komma mer opportunt än just nu när ni är under luppen för er egen klantighet.

Måste säga att jag ibland förtvivlar över den girighet som sprider sig.

Är väl bara att tacka sin lyckliga stjärna att vi inte har behövt ringa dom ännu och hoppas att det aldrig ska behövas, samtidigt som jag skänker en tanke till dom som måste, hoppas att allt går vägen när ni ringer.

Blev ännu mer häpen och förtvivlad när jag nu läste artikeln i DN, visar sig att SOS Alarm ägs 50/50 av staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och dessutom har ett avkastningskrav på sig om 12% ^^ .  Här finns artikeln DN

Tänk vad lite som kan göra en lycklig

Maten smakade bra och det gick ner en förvånansvärd portion av både Haloumi och av tomater, lite färsk hackad basilika ovanpå så var en riktig sommarrätt klar.

Hoppas bara att det inte straffar sig, så håll tummarna nu.

Hurra, jag ska få göra mat!

Min skatt är sugen på mat, så nu ska jag dra iväg och köpa Halloumi, lite basilika, sen steker vi osten och tomater har på lite basilika och smaskar i oss.

Den eniga känslan bland vårdpersonal är att när suget slår till så ska man vara beredd att utnyttja det.

Håll tummarna nu att hungern är kvar när jag är klar med det.

En ny dag med smärta

Den här gången kom den lite överraskande min älskling somnade innan det värsta började och vaknade naturligtvis upp med riktigt ont. Som tur var så kom ASIH inom en timme för att ta bort näringsdroppet.

  Apropå näringsdropp, dom där blå historierna som man justerar hastighet med är inte direkt världens bästa uppfinning. Sanslöst inexakta och dessutom så verkar det som om dom ändrar sig under gång, antingen det eller så är det att nålen ändrar sig i den inopererade porten, har tagit reda på det riktiga namnet (subkutan venport). Hur som helst så går mycket näring till spillo.

Jobbig dag för min älskade

Hon har sovit i princip hela dagen, verkar som om den ökända "fatiguen" har satt in ordentligt.

Om jag har fattat det hela rätt så är det trötthet/utmattning som inte är rent kroppslig och som inte kan sovas bort. Jobbigt är det i alla fall. Hungern är det dessutom riktigt dåligt ställt med. Försöker att med jämna mellanrum att få ner lite vätska..

Tungt idag.

Det jobbiga med Cytostatika behandling är..

Att det ställer till dom mest vardagliga saker. Mat smakar inte bra, lukter kan framkalla kräkningar lite hur som helst verkar det.

Det underlättar så klart inte att man tvingas ha en "påse på magen" och på det sättet kommer ännu närmare lukten som framkallar illamående.

Mediciner finns så klart att tillgå, men som jag ser det så angriper dom bara symptomen och inte orsaken.

Nåja blir det inte mer än som nu att det är en gång på morgonen så är det hanterbart.

Under en kur är det hemskt att höra och vara med om, eftersom det inte går att äta något så är det bara Tomt, Tomt och hopplöst att höra, men här har faktiskt medicineringen hjälpt till. Dom två senaste kurerna har fungerat bra.

Vi hoppas bara att det inte blir så många fler.

Efter kräkningar kommer hunger..

Hunger måste till varje pris utnyttjas och exploateras till fullo, därför har vi nu snaskat i oss kex med smör och vitlöksost, mitt i natten. Som sagt alla tillfällen till att få i sig kalorier måste utnyttjas, sängdags nu.

Natt i natt

Smärta

Smärta är svårt, till och med jättesvårt att förstå när man inte har det själv.

Det känns så enkelt att bara avfärda det med en kommentar som, bit ihop lite grann och ta det.

Samtidigt så ser jag vilken skillnad det gör när smärtlindringen tar och det går att slappna av, det är då och egentligen först då man förstår att att man inte kan förstå smärta utan att uppleva den.

Tack och lov för dessa underbara människor som kommer och hjälper oss från ASIH.

Näringsdropp

Välsignelse och förbannelse, båda passar in alldeles utmärkt. Det är ett måste under Cytostatikabehandling men samtidigt så är det ett jäkla pyssel med det. Går det för fort så kommer illamående, kräkningar och frossbrytningar som ett brev på posten, går det för sakta så kommer näring att gå till spillo, men det gör så mycket nytta att det bara är ett måste.
Det gäller bara att ställa in det allt eftersom. Läggdags för min älskling och dags för insmörjning av fötter och justering av dropp.

För ett fasansfullt ögonblick trodde jag att dekodern hade pajjat.

Men tydligen så hade den bara bestämt sig för att stänga ner för ett tag. Hade varit kul om den pajade på fredagskvällen. Kanske en fin vink om att det är igång för länge/mycket?

Blir lite häpen ibland.

Över hur jäkla många låtar man kan, sitter med min älskade och kollar "Så ska det låta". Kan sällan texten men melodin sitter oftast som berget, vet knappt vilka dom medverkande är men det spelar väl inte så stor roll. Gillade förra avsnittet med La Tolstoy, vilken suverän röst hon har...

Bakgrunden till bloggen

Måste bara kommentera bakgrunden på min blogg, kanon kunde inte ha varit bättre allra helst som böcker är ett stort intresse.

Och nu blir det reklamfilm!

Jag kommer att ha reklam här i bloggen, det kommer högst sannolikt inte att ge några pengar, men många bäckar små ger en stor å.

Så kom ihåg att klicka på alla annonser, tack på förhand.

Vi får hoppas på mängder av besökare. ^ ^

Tvätt, tvätt och sen hänga upp tvätten

Fantastiskt hur otroligt huslig man blir när man måste vara det, jag tvättar och lagar mat, städningen är det som vanligt lite si och så med, men vad fan lite skit i hörnen har ingen dött av.
Dessutom så är det underhållande när dammråttorna jagar varandra runt hörnen.

En fundering som jag har haft sen det här startade är hur mycket smärtstillande är för mycket?

Sen måste jag hylla, vissla och ropa högt av förtjusning över den sanslösa vården som man trots allt som skrivits i pressen har att tillgå.

Vi har kommit i kontakt med ASIH, för er som inte vet vad det betyder, Avancerad Sjukvård I Hemmet. Där finns dom mest fantastiska människor som någonsin har anställts av vården. Professionella, medkännande, vänliga och helt fantastiska. Läkare och sjuksköterskor där, är av en kaliber som är helt osannolik.

Så min blogg som anhörig till en cancersjuk är då igång

Varför skriver jag den i den här bloggen för?

Kanske för att bli mer medveten om vad som händer med både mig och med min älskade fru.
Kanske för att ge andra som är i samma situation som jag lite hopp och tröst när det är som jobbigast.

Eller så är det bara för att ha något att göra när det blir för tråkigt att bara surfa omkring.