Av min älskades bortgång.
Ljuset i mitt liv, mittpunkten i min tillvaro, skälet till mitt liv och min livskamrat för så få underbara år.
Så
många timmar av tanke och vånda över min oförmåga att hjälpa dig min
älskade, så många bittra tårar som jag har fällt utan att det kan
övervinna dödens kalla och slutgiltiga grepp.
Allt du
betydde och var för mig är nu borta för evigt, kvar står jag ensam, utan
hopp och utan den kärlek som du gav mig utan tvekan.
Vad jag ska göra med mitt liv är det jag mest tänker på.
Det
känns ofantligt tomt på innehåll och otroligt meningslöst att leva det
och ändå så vaknar jag varje morgon och tänker att det kanske ändrar sig
idag, varje kväll tänker jag, inte idag heller.
Innan sömnen kväver mig så funderar jag återigen på hur skönt det vore att inte vakna upp på morgonen.
Jag älskar dig och saknar dig så mycket min fantastiska fru.
