Sista uppdateringen och slutet på denna blogg.
Vid det här laget så vet majoriteten av er att att min älskade älskade Pia gick bort den 27 oktober, det gick väldigt fort dom sista dagarna och det är nog den enda trösten i hela denna hemska tid.
Jag tror inte heller att Pia led speciellt mycket på slutet tack vare bra smärtlindring och hjälp från den fantastiska personalen på Avd 2, dessutom så fick jag och Pia frekventa besök från dom underbara människorna på ASIH.

Jag spenderade sista natten tillsammans med Pia i hennes rum på Handens Sjukhus och fick därmed dela hennes sista ögonblick på denna jord.
Dom makalösa människor som jobbade den morgonen och tog hand om min skatt och gjorde henne och rummet så vackert att jag trodde det var en dröm när jag hade hämtat svärfar för en möjlighet att ta ett sista farväl.
Blommor och ljus på bordet, en vacker liten blomma i händerna på min Älskade och framför allt och det som jag tror störde Pia mest, hennes hår var borstat och ordnat så vackert.

(Jag kan på begäran skicka denna bild, jag vill inte bara lägga upp den hur som helst det känns väldigt fel. Maila eller ring mig så ordnar jag det.)

Begravningen skede i Stefanskyrkan för några dagar seden och det är egentligen därför denna sista uppdatering görs, det finns ett antal bilder som jag vill dela med mig av och därför kommer att lägga upp här och på min Facebook sida. Anders Lundman

Tack alla ni som genom dessa månader har varit mitt och Pias stöd och tröst.

Farväl min älskade skatt, du gjorde mig till en hel människa och den tid vi delade var den utan tvekan bästa i mitt liv. Jag har förstått på kommentarer efter din bortgång att även du tydligen blev en annorlunda människa tillsammans med mig, jag är så oändligt lycklig över detta.


Speciellt tack, återigen, till ASIH och Avd 2, Handens sjukhus, inte bara för vård och omsorg. Utan mest av allt tack till er som människor, ni var så fantastiska att jag inte kan hitta lämpliga superlativ för att beskriva det.

För mig återstår nu att på något sätt försöka hitta tillbaka till livet, inte minst för Pias skull men även för släkt och vänners skull. Jag ser ärligt talat inte fram emot det men vet att jag skulle få en avhyvling om jag inte gjorde det.